Så mycket skräckblandad förtjusning.

Självklart är jag överlycklig över att The Ark släpper nytt till hösten, men samtidigt känner jag en sån rädsla i magen att det är helt sjukt, jag menar, tänk om det inte är lika bra, tänk om jag blir besviken?!
Det får inte hända, får inte.

Jag vill ha flera låtar som Calleth you, Cometh I, Disease och Hey Kwanangoma.
Jag skulle vilja se en blandning av We Are The Ark, In Lust We Trust, State of The Ark och Prayer for the Weekend.

Jag längtar efter att få veta när skivsläppet inträffar, när jag har den i händerna och den spelas för första gången,
när  jag ryser av Olas röst och inget annat kan göra - än njuta.

Jag vill ha nästa sommar, jag vill ha Elin, jag vill ha The Ark, jag vill ha lyckan.


Även om jag är rädd nu, så vet jag, att jag kommer älska dom varje steg på världen,
jag är kommer alltid förbli en
Arkflicka.



31 Augusti 2007,
Lejongropen, Norrköping.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback