Another month has gone by...

Har jag berättat om min resa till Sthlm?
Den som tog över 5 timmar på ett tåg och innehöll mysig tapasmiddag med mor och storasyster och en helt
förtrollande konsert med en väldigt väldigt fin barndomsvän...

Jag har skrivit ett långt inlägg, men sen dom firefox och jag orkar faktiskt inte skriva om .

Men jag kan säga att jag saknar våren, med allt vad det innebär, min vår var fin, jag kunde bara inte uppskatta det..

Snart är det jul och det får mig att sluta andas, det blir så svårt och luften liksom bara försvinner.


Saknar mitt hår...


Jaja, lediga måndagar uppskattas iallafall, får nog åka ut till överby och se om mina
nya stövlar är färdiga, de skulle lagas i dragkedjan. Jag är så nöjd.

Men vill ha tillbaka mitt långa bruna hår. Plix?

Sveriges bästa bloggtävling?

Ja!
Hos söta bloggerskan Foki har man nu möjlighet att vinna en
helt ny iPhone med ett valfritt skal från siten mrgizmo.se!



Om jag hade haft turen att vinna så hade jag valt detta skal från
mrgizmp.se , vilket hade du valt?

Så kika in hos Fokis.se du också och ha chansen
att vinna en iPhone!

Away.

Stockholm imorgon, Örebro på lördag.


Kommer sakna J som fan.fanfanfan

Hjärta.

Idag är det farsdag, och idag önskar jag att jag kunde vara med mina småsystrar
när de går in med frukostbrickan till pappa som ligger och sover,
och överröser honom med pussar & kramar och presenter.
För det är min fina pappa värd,
jag saknar honom något så otroligt.

Men jag hoppas att jag får kramas med honom iallafall ett litet tag nästa vecka!

Grattis på farsdag världens bästa pappa!


Vals för satan (din vän pessimisten)

Såhär mörka dagar efter att ett av de bästa banden jag vet släppt sitt senaste album dunkar hela lägenheten utav Jockes stämma och både jag och J njuter till tusen, och kan ännu en gång konstatera
att visst har de lyckats - våra husgudar.

För tänk vad vore livet utan något så inspirerande som de?
Som sätter ord på de känslor som alla vi är fyllda med min inte vågar utagera?



Jag säger bara.

Det finns inga ord.

The ones that used to be.

När jag ser på dig känner jag en avsky i hela kroppen,
något som jag inte trodde skulle kunna finnas där,
men nu existerar.

Och du behöver inte fråga,
det leder ingen vart,
det som var vi är inte längre,

flera år till spillo.


Och jag fäller inte
en
enda
tår.

En skada redan skedd.

Livet är inte alltid som man vill,
man somnar, men sover inte på riktigt, hör allt som pågår runt omkring en,
föreställer sig panik och kaos och vaknar med ångest,
som vägrar släppa, som förstör dag efter dag efter dag,
och att hitta rätt i livet känns som en omöjlighet,
att det finns en framtid är helt otänkbart.


Vad finns där att göra?
Jag är rädd för att somna,
för jag vill inte försvinna in i den där världen,
där jag är sårbar och oförmögen att skydda mig,
eller mina nära.


Det finns bara mörker,
inte ens en liten ljusglimt existerar,
jag behöver något mer just nu,
behöver skratta genuint och på riktigt.
Och jag ser utanför fönstret hur folk lever,
medans jag har fastnat totalt.

Och jag kan bara inte förstå,
för jag har det finaste folket,
någonsin, omkring mig,
varför kan jag inte bara få leva?

RSS 2.0