My childhood days.

Känner hur hela lägenheten fylls av en lukt av kalops, samma som slog emot oss när vi steg innanför dörren hos mormor och morfar varje söndag när jag var liten,
då det alltid var söndagsmiddag med släkten, världens bästa släkt.

Det var ena drömrätten efter den andra, alltid gott och mysigt.
Jag kommer ihåg hur jag och min lillsyster alltid lekte med mormors kläder och smink och smycken,
undrar hur många bilder det finns på oss från den tiden. Utklädda.

Eller alla helger jag spenderat i deras trygga lägenhet vid konserthuset, njutit av att vara
barnbarn till de bästa morföräldrarna i världen.
Jag slås ibland av en sån saknad, när jag inte bor där längre.
Men varje gång jag är hemma ser jag till att spendera några timmar i min älskade mormors sällskap (morfar är sällan hemma, han är alltid ute och går på berget, ute i sommarstugan eller på andra äventyr, min morfar <3),
jag och mormor kan retas som inga andra, hon kan vara så fräck, men det gör ingenting,
för jag ger tillbaka.

Men det gör ingenting. För det finns inget bättre än att få sitta i deras kök, äta mormors bröd med alldeles för mycket lönneberga skinka på, och bara njuta utav sällskapet.




The best of the best.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback