Amanda Löfgren

En helg senare.
Var i Örebro i helgen, min mamma gifte sig. Det var en underbar vigsel och festen på kvällen blev allt annat än lugn, det går inte att förklara, men jag hade det underbart med alla på 40+ ;D

Jag & Jesper sitter och lyssnar på Kent, jag har kommit fram till att jag nog aldrig skulle kunna leva ett liv utan dom. Dom ger mig styrka när jag är svag, glädje när jag behöver det och adrenalin när jag är på botten.
Jag kan inte välja en eller två låtar som jag älskat lite mer än dom andra, det finns inte. Det är olika favoriter från dag till dag,
men alla är underbara, på sitt eget vis.

Jag längtar till vintern, till allt mys och alla ljus inne i husen och lägenheterna, jag längtar tills man fryser så fort man går ut, jag längtar till snön som går upp till vaderna. Jag längtar till jag är lika lycklig som jag var om julen i min barnodm, men jag vet ju att jag aldrig mer kommer bli så lycklig. Då när jag var liten, och vi åkte till mammas faster och såg på Kalle Anka och hade julklappsbyte, åt en underbar julmiddag och var hela släkten tillsammans. Sen åkte vi hem till oss på Halltorpsvägen och öppnade paket, såg på Karl-Berti Johnssons julafton och jag och min syster satt hela kvällarna med våra nya leksaker, och i världen fanns inget ont ting, jag var så otroligt lycklig.

Nu oroar jag mig mest för julen, för min familj och för hur jag ska göra med vissa saker. Ska jag säga ifrån, eller låta mig köras med? Ska jag säga upp kontakten och mista något utav det viktigaste i mitt liv för att stå på mig, eller ska jag offra min egen stolthet och lycka för att få ha kvar några personer i mitt liv, som jag älskar, och inte ska lida för att andra felar?

Och hur som helst och när som helst
och var som helst kan allt ta slut
Så stanna klockan ta en timeout spara spelet
jag har bara ett halvt liv kvar nu