Att springa i en ändlös skog
Du bara springer ifrån verkligheten, skyller på saker som inte ens är sanna. Du hugger mig rakt i hjärtat med dina förbannad ord som jag inte förstår att du ens vågar ta till.
Jag tar det så jävla dåligt, att jag inte ens vet var jag ska ta vägen. Jag får gräma mig inatt, imorgon får det vara borta.
Det har tydligen inte varit värt någonting, inget utav det vi gjort betyder något längre, alla minnen jag haft med mig, dom får försvinna nu, det finns inte längre något du och jag. eller några gemensamma saker och minnen att skratta åt.
jag kommer åka förbi ditt vita hus och antagligen kommer jag känna en oerhörd sorg och en gigantisk smärta, som du inte förstår. Men det är dags att lägga det bakom mig,
jag trodde aldrig att jag skulle göra det.
I guess I'm pathetic who belives in lifelong friendship...
Jag tar det så jävla dåligt, att jag inte ens vet var jag ska ta vägen. Jag får gräma mig inatt, imorgon får det vara borta.
Det har tydligen inte varit värt någonting, inget utav det vi gjort betyder något längre, alla minnen jag haft med mig, dom får försvinna nu, det finns inte längre något du och jag. eller några gemensamma saker och minnen att skratta åt.
jag kommer åka förbi ditt vita hus och antagligen kommer jag känna en oerhörd sorg och en gigantisk smärta, som du inte förstår. Men det är dags att lägga det bakom mig,
jag trodde aldrig att jag skulle göra det.
I guess I'm pathetic who belives in lifelong friendship...
Kommentarer
Trackback
